<?xml version="1.0" encoding="UTF-8"?>
<rss version="2.0">
<channel><generator>iloblog 1.0</generator><title>Resedagbok Sofia Angel &amp; Anders Nises Feed</title><link>http://sofia.bagun.org/</link><description>&lt;p&gt;.....&lt;a href=&quot;http://bagun.org&quot; target=&quot;_blank&quot;/&gt;&lt;/p&gt;</description><item><title> BRÖLLOP och Sofia i närkontakt med militär polisen.</title><link>http://iloapp.bagun.org/blog/sofia?Home&amp;post=110</link><description><![CDATA[   2010-05-13 Torsdag     Först ska jag skriva och berätta att vi antagligen inte kommer att skriva något mera i resedagboken, eftersom vi hellre vill lägga våran tid på att göra annat. Sen tycker vi inte heller att det har varit så stort intresse nu som förut, med bla lite kommentarer. Så det här kanske blir det sista inlägget, så njut!    PIPPPI, Piiiiiiiiiiiiiippppp, piiiiiii.... piiii klockan är 4:15 i Salvador och jag och Anders hör vårat första larm slå igång, jag slog av alarmet och väntade in nästa, då gick jag upp. Klockan var då 04:20, jag gick och duchade och sedan satt jag på kaffe och stekte mitt vanliga morgonägg. Anders började vakna. Jag måste berätta att jag hade det väldigt enkelt att gå upp idag, eftersom jag redan var vaken. Jag har nämligen legat och vridit mig hela natten, jag tror jag har kolat på klockan MINST varje 20 minut. Jag har under natten provat ligga i sängen på alla vis, jag har legat på golvet, jag har slagit av fläkten, slagit på den, duchat, drukigt vatten...  Ja ni det har helt enkelt varit en jobbig och sömnlös natt, det kan var verkligen säja.   Hur som helst, vi fixade iordning oss och det var fortfarande mörkt ute och när jag stod i köket så tittade jag ut genom fönstret och det var minimalt med bilar/bussar som passerade på vägen, och även folket här i Sao Caetano verkade sov. Anders hade fått låna en skjorta av Marcio, han valde en grå, till det hade han sina "stängda" skor, med jeans, han kammade håret bakåt och jag måste erkänna att det är väldigt ovanligt att se Anders i långbyxor och skjorta.. Eller det är ovanligt att se honom i klädesplagg som INTE är skjorts och linne..  Jag hade på mig en klänning som fanktiskt är brasiliansk, jag köpte den under min tid här 2006-2007. Den är blå/lila och riktigt fin. Igår hade jag varit iväg och köpt lite enklare men fina vita sandaler som jag är riktigt nöjd med! Jag hade även köpt in ett par nya örhängen, som glitrade lite extra i öronen.  Hur som helst, kring 05.30 gick vi ner till busshållsplatsen, vi missade precis en buss men jag kännde mig rätt lugn eftersom morgontrafiken inte riktigt hade kommit igång ännu. Vid busshållsplatsen så var det ett par ögon som kollade in oss, vilket jag inte tyckte var speciellt konstigt.. Vi fick vänta i ca 15 minuter tills våran buss BomFim kom, det var folk i bussen men så pass lite så vi fick sitta. Resan ner till Uruguai gick fort och snart hade vi hoppat av och var påväg mot "Myrstacksgatan" där Renato och familjen bor. Vi gick mitt i gatan där det är en som en gågata (där bla avloppsvattnet går under oss), och i normalafall när vi är där och går så är det fullt med folk som promenerade, men nu var det i princip folktomt.  Luften var sval och solen hade ännu inte gått upp, när vi började närma oss Renatos hus så kom han gående runt hörnet och han såg lagomt förvånad ut eftersom vi var ca 45 minuter tidiga (Marcio hade nämligen sagt att vi skulle ta bussen 1 timme innan vi skulle vara där). Ivondira och barnen höll på för fullt med at ducha och fixa iordning sig, i grannhuset var det svart och tyst, folket sov! Men efter några minuter så började det röra på sig, det var fullt med i huset. Renatos syster Anna hade nämligen besök av dottern Carina med man och son. Så inne i huset låg det tre personer och sov på golvet... bla Annas son Vito, som är 10 år. Han låg på golvet och hade inte ens en madrass nu när det var besök. Anna hoppade nästan på en gång in i duchen, hon skulle nämligen iväg och jobba. ET var också uppe, men han mådde inte så bra pga huvudvärk.... Han var otroligt het och hade hög feber. Anna gav honom en ask med medicin.  Andra personer från Renatos och Ivondiras familj började anlända, vi skulle nämligen ta en vit minibuss tillsammans till Paralella. Vi var tillslut ett 20-tal festfina personer som stod utanför och väntade på att brudparet skulle bli klara. Jag var flitig att ta kort både på brudparet, festfolket och resterande folk i området. Ivondira var inne i huset och fixade längst, hon hade hjälp av sin syster och syster till Renato.  Tjejerna Sofia och Ingrid hade på sig kjol och linne, som dom hade gått av sin äldre syster Gracilele. Sofia hade hela håret flätat och Ingrid hade rakt hår, dom hade nämligen använt plattång. Men inte en plattång som vi har utan en sådan man värmer på spisen.  Hur som hels så var båda tjejerna jättefina. Leo hade på sig vit långbyxor, skjorta och stängda skor. Alla såg så annorlunda ut.  När vi tillslut var påväg så var vi 18 personer i minibussen, chaffören var lite orolig, för om polisen skulle vilja stoppa honom så skulle han kunna få problem, eftersom vi var så många i bilen. Renato, Ivondira, Renatos mamma och Leo åkte i en personbil. Och resan till Paralella tog ca 40 minuter.  Påvägen dit var det lite trafikstockning och det blev varmt i bussen. Väl framme vid paralella träffade vi Renatos andra syster Marcia. Vi ställde oss utanför den här stora byggnaden som även var en festlokal, det såg väldigt tomt ut. Efter ca 10 minuter så kom det en kvinna och berättade att bröllopen hade blivit flyttat till byggnaden i Nacaree, som ligger ca 30-40 minuter därifrån. Vi hoppade in i bussen igen och åkte vidare. Tiden började bli knapp eftersom man "bokar in en tid" att gifta sig. Renato och Ivondira åkte i bilen. På stora vägen var det självklart trafikstockning, och när vi äntligen var framme så dröjde det ännu 20 minuter innan Renato och Ivondira anlände, deras chafför hade tappat bort sig längs vägen och visst inte riktigt var han skulle åka.  Men tillslut så kom dom och vi gick in, åkte hissen upp på andra våningen, där gick jag, Anders och blivande brudparet in i en stor rådhussal. De andra var även inne i samma sal men på andra sidan rummet där det var som "publik". Efter ca 10 minuter blev vi uppkallade. "Dommaren" pratade väldigt snabbt och hela cermonin gick otroligt fort, nästan så fort så kameran inte hängde med.  Jag och Anders fick skriva på pappren som vittnen. Sen när vi kom ut ur salen så blev det ett stort kramkalas och folk sa grattis! Sen blev det lite korttagning utanför rådhuset och sedan åkte vi hemmåt. Resan hem gick snabbt och på 20 minuter var vi hemma. Där betalade vi han med minibussen 4 real/person (vilket är 16 kr).  Sen blev det en väntan igen, eftersom Renato och Ivondira dröjde, chaffören hade tydligen tappat bort sig igen. Men när dom kom så böt Ivondira och Rento kläder direkt, det gjorde även barnen. Jag och Anders ångrar lite att vi inte hade andra kläder med oss ochså, för inte är det bekvämt med "festkläder" phu!  Sen under förmiddagen blev vi bjudna på mat, och tårta. Renato och Ivondira är verkligen otroliga människor och jag är så glad över att jag har dom i mitt liv. En familj med så lite ekonomiska medel fixade ett bröllop med god mat och dricka och vi hade verkligen jättetrevligt. När festen började lida mot sitt slut så gjorde Anders läxor med Ingrid och jag gick in "för att vila" i grannhuset, men somnade 2 timmar sedan... Inte konstigt eftersom jag inte fått en blund under hela natten. Det var skönt och jag fick nya krafter...  Jag gick ut och spenderade lite tid med barnen och folket i huset. Sen gick jag ut via Myrstacksgatan där Jeffio och hans 2 kompisar satt. En kille som heter Indio sa till mig att vänta, så sprang han 20 meter bort och köpte en glass till mig. Precis efter att jag käkat upp glassen så kom en annan kille runt hörnet på cykel, som jag känner väl efter våra 5 månader här. Han har tidigare under dagen sagt att han ska hämta sin 5 månader gamla dotter för att jag ska få träffa henne.  Så när han kommer runt hörnet, säjer han, jag ska hämta min dotter Sofia... Och i samma stund kommer det en polismilitär bil efter honom och 4 poliser hoppar ut beväpnade. Jeffio och hans 2 kompisar drar upp händerna över huvudet, det gör även killen som kom på cykel. En polis säjer åt mig att ställa mig vid dersa bil tillsammans med Jeffios flickvän som ochså var med vid tillfället.  Militärpoliserna var väl organiserade och två av dom var "vakt" och höll koll så att dom inte skulle kunna bli överrumplade el liknanade på den mycket öppna gatan Myrstacksgatan. Där vi stod är 20 meter ifrån var Renato och familjen bor. Det är där Renato har sin biltvätt. Två av poliserna hade ställt upp de 4 killarna längs väggen och kollade deras fickor och kände även på HELA kroppen om dom hade något på sig. Dom kollade deras mobiltelefoner, plånböcker. En av poliserna började med väldigt sträng röst fråga ut dom ifall dom visst något om bla ett rån några gator bort för att par dagar sedan... Dom frågade även om killarna visste något om en skottlossning.. Polisen använde otroligt fula ord. Sen vände en av poliserna sig om och frågade Jeffios flickvän var hon bor, hon svarade och hon bor inte i närheten så polisens andra fråga blev vad hon gjorde här, då svarade hon att hon studerade i området. Då ställde dom upp henne längs väggen också eftersom dom antagligen tänkte att hon "hade något med dom att göra". Sen fortsatte dom att prata med killen som kom på cykel, och frågade bla vad han sa till mig när han anlände på cykel.  Han berättade att han skulle visa sin dotter för mig, poliserna frågade vem jag var.. Sen hörde jag inte vad dom sa utan polisen vände sig om och gick fram till mig. Han hade solglasögon på sig och han såg allmänt "hård och rå" ut. Han sa: -"Gringa, vad kommer du ifrån?" Jag berättade att jag var från Sverige, han frågade även hur länge jag hade visum att vara här, när jag anlände i Salvador, när jag skulle åka hem, vad jag gjorde i området, varför jag satt med killarna, han frågade var jag bode i Salvador och på vilken gata med vem/vilka och om det var brassar el svenskar.  När jag berättade att jag bode i Sao Caetano så förändrades polisens anisktsuttryck och en till polis kom fram till mig. Och som jag skriver så vela han veta VILKEN gata jag bor på, han vela säkert kolla så jag talade sanning... Jag svarade Bambui med darrig röst.  Jag kollad på killarna och kände hur mina ögon blev lite fuktiga..... Polisen frågade mig, VET DU vad detta är för grabbar? Jag svarade Nej, eftersom det vore otroligt dumt att säja ja, för då skulle dom kunna hamna i klistret samt så skulle jag kunna få följdfråga VARFÖR jag skulle vilja umgås med grabbar som dom.  Så NEJ var det svaret som kände mest klokt. Då pekade polisen på Indio först (killen som köpte glassen till mig), och sen berättade han att Indio säljer/använder droger samt håller på med stöld och rån, Sen pekade han vidare på Jeffio och berättade att han använde/säljer droger, Sen på Roberty (Ricardos bror) och berättade att han använde/sålde droger, sen på den killen med cykeln, han hade hållt på med stöld/rån och nu sålde droger och använder.  Sen kollade två av poliserna på mig och frågade "Använder du droger??" Jag svarade att jag inte gjorde det och att jag jobbade emot det. Och då frågade dom om mitt jobb i sverige och VAD jag gör. Det vart en hel disskusion. Sen släppte polisen Roberty och Jeffios tjej.  Sen det sista polisen sa till mig innan han släppte mig (efter att ha stått där i ca 20 minuter): "-Ser jag dig tillsammans med dessa killar igen så tar jag med dig in till federala polisen, är det klart?"  Och självklart svarade jag att det var klart, sen blev jag släppt och jag gick till folkmassan. Eftersom detta hade hållt på ett tag så hade nyfikna i området ställt sig som publik runt om, så det var säkert ett 50tal som stod och kollade. Jag gick till folkmassan där bla Ivondira stod. Anders kom precis när jag blev släppt. (han hade varit och lekt med ungarna)  Jag stod och kollade med folkmassan när militärpoliserna bla slog grabbarna, och vid varje slag blev jag mer och mer ledsen... Jag hade hållt tårarna inne innan men nu när jag såg hur dom gav killarna örfilar och sa en massa fula/nedvärderande ord till dom så gick det inte att hålla tillbaka tårarna.  Jag vet att det dom gör är fel och jag stödjer absolut INTE det, men samtliga av desa 4 killar är otroligt snälla och rar killar när jag är med dom. Sen vad jag vet så har iallafall 2 av dom väldigt "trasig" bakrund. Och detta är absolut ingen bortförklarning, MEN det kan man iallafall tänk på innan man dömmer dom. JAG tycker det är tragiskt/tråkigt att dessa 4 killar är inne i detta, att dom livnär sig på drogindustrin, jag tycker det är tragiskt att vissa av dom antagligen kommer komma tillbaka till sina familjer i liksäckar, och jag tycker det är tragiskt att endel yngre barn i området ser upp till dom och kommer antagligen ta samma väg som dom.   Den sista killen som stod kvar med polisen var INdio, han hade 400 real på sig när dom tog oss, och eftersom polisen inte vet om han jobbar så tror dom att pengarna antagligen är pengar han tjänat genom droghandel, så dom tog Indio, stoppade in honom i skuffen och åkte iväg.   Jeffio och Roberty (två av killarna) kom sedan fram till mig och bad om ursäkt över att jag fick lov att vara med om detta. Dom sa att dom inte vela att jag skulle bli inblandad. MEN igentligen så har jag väntat på att någon polis skulle stanna mig för eller senare, eftersom det INTE ÄR NORMALT med en att vita utlänningar rör sig i dessa områden, och speciellt inte under så pass lång tid som vi har varit där. Så igenligen var det väntat.    Nu kära familj och vänner, igentligen hade jag bestämt mig för att inte skriva detta till er, eftersom jag vill inte att ni ska bli oroliga. Men jag har ju tidigare skrivit om när jag blev rånad 2006. Och jag är ärlig i min resedagbok, så nu vet ni vad som hände. Detta är något som jag och Anders VET kan hända, och det är något som vi är medvetna om, MEN VI VÄLJER, och jag har iallafall valt att jag kommer fortsätta att besöka familjen i Uruguai! Men jag kommer vara lika försiktig som jag ALLTID är, för det är jag.   På kvällen hemma i Sao Caetano tränade jag och sedan på kvällen såg vi på film!    /s  nu några bilder f bröllopet!     
 ]]></description><pubDate>Fri, 14 May 2010 18:28:08 +0200</pubDate><category>Salvador</category></item><item><title>En heldag i kåkstaden med familjen</title><link>http://iloapp.bagun.org/blog/sofia?Home&amp;post=109</link><description><![CDATA[   2010-05-10 Måndag    Vaknade första gången någon gång före kl 6 då Renato skulle iväg för att gå till tandläkaren. Vaknade dock på riktigt ca en timme senare när resten av familjen var pågång. Leo stack till skolan strax innan kl 7. Ivondira gjorde toastmackor och kaffe till alla. Så jag tog en dusch, åt frukost och så lite kammande igen. Sedan gick vi med övriga barn till respektive skola för att lämna dem. Där träffade vi Renato utanför tandläkaren. Så efter att ha lämnat barnen blev jag kvar där med honom. Han skulle laga en av sina framtänder. 5 real kostade det (ca 20 SEK) för ca 1 timmes jobb. Resultatet blev perfekt och Renato var nöjd.   Sedan hem igen där Ivondira och Renatos mor höll på att dela upp en massa kött som Renatos mor haft med sig. Jag och Renato tog en tur bort till Ivondira bror igen för att fråga dem hur många de blev från den familjen som skulle komma på bröllopet. Det blev även lite glass. Sedan var det dags att hämta Ingrid från skolan. Efter det hälpte jag Ingrid med läxorna som för dagen gick jättebra. Ivondira hade under tiden gjort mat åt oss. Jättegott, bl.a. lite av köttet de just delat upp. Sedan var det lek och mingel tills Sofia kom på eftermiddagen. Sofia tyckte även hon att det var skoj att träffa Renatos mor. Ivondira visade en del presenter de fått för bröllopet. Sofia hade även tagit med vår present till dem. En kamera med minneskort som är köpt i Sverige (eftersom elektronik är billigare där hemma). De blev jätteglada och sa att de länge velat ha en kamera så de kan fotografera barnen innan de blir stora. Sedan får ju vi lite nytta av den också efterso mvi kan få bilder skickade till oss på familjen när vi är i Sverige igen. Perfekt! Vid ca 18.30 följde Renato oss till bussen medans de andra gjorde sig iordning för kyrkan. Bussen var verkligen överfull idag och jag nästan klämdes fast i dörren. Men jag tänkte vilket fantastiskt dygn jag haft och vad jag redan saknar familjen. Hur ska detta bli när jag återvänder till Sverige. Hemma var Bernadeth glad att se mig igen.   /A  
 ]]></description><pubDate>Tue, 11 May 2010 03:03:21 +0200</pubDate><category>Salvador</category></item><item><title>En natt i kåkstaden</title><link>http://iloapp.bagun.org/blog/sofia?Home&amp;post=108</link><description><![CDATA[   2010-05-09 Söndag    Dagen startade segt efter gårdagens fest i Barra. Jag sov till efter kl 12. Sen gjorde jag mig iordning, duschade och tog det lugn ett tag innan det var dags att åka mot kåkstaden och familjen för att sova där som jag lovat dem. Bernadeth hade även anlänt till Salvador igen och tvingade mig att äta innan jag åkte. Tror hon var lite orolig när jag skulle sova där. Sofia följde mig till bussen som idag tog extra lång tid på sig att komma. Tillslut kom äntligen bussen Bomfim och Sofia vinkade av mig eftersom hon inte var sugen på att sova där.   Renato och ett par kompisar till honom från kyrkan mötte mig vid busshållsplatsen. Det var full rulle i Uruguai, festande människor överallt. Detta eftersom det var dia de mãe (mors dag) här och ytterligare en anledning för det brasilianska folket att festa. Här tar man vara på alla chanser till en fest. Det var fullt i människor överallt som drack och stojade. Renato sa att dessa festdagar är det lite extra oroligt i kåkstaden. Vi gick bort mot Ivondiras mors hus eftersom Ivondira var där tillsammans med barnen. Påvägen stannade vi till vid Ivondiras bror som säljer glass. Vi åt varsin glass för att sedan gå vidare. Vid Ivondiras mor möttes jag av en glad Ingrid som för dagen hade rakpermanentat håret och var jättefin. Vi var där en tag och nu tror jag att jag träffat alla Ivondiras syskon. De höll på förfullt att planera bröllopet som äger rum på torsdag. Sedan gick vi allesammans mot familjens hus igen. Där möttes jag av glada tillsrop från alla jag lärt känna där. Alla frågade även efter Sofia. Alla tyckte det var extra roligt att jag skulle sova kvar där. Det var även full fart här eftersom alla Renatos systrar var på plats inför bröllopet och skulle sova hos grannfamiljen (Renatos ena syster Anna). Jag fick även glädjen att äntligen träffa Renatos mor Maria. En jättetrevlig dam som försövrigt påminde lite om min egna brasilianska mor Bernadeth. Jag satt där tillsammans med allihopa och pratade i timmar innan det var dags att röra sig mot kyrkan som Renatos med familj besöker varje dag.   Jag tog en dusch och sedan skulle Ingrid fixa med mitt hår, hon är så fascinerad av mitt hår. Så efter några nävar olja och en massa kamningar tyckte hon det fick duga. Vi gick genom överfulla gator där folket festade, spelade musik och dansade. Framme vid kyrkan blev vi välkomnade och jag fick en stol att sitta på, skönt! Även i kyrkan var det speciellt p.g.a. mors dag. Enklare mat hade ställts fram som alla hjälpt till med. Gudstjänsten var något lugnare denna gång, sång, dans och tal. Renatos ville även presenterade mig för den kvinliga prästen. Efter kanske 1,5 timmar skulle maten ätas, då gick jag och Renato hemöver eftersom vi inte var hungriga. Jag satt mig på trappen utanför huset och bara njöt av kvällen i kåkstaden. Tittade på folk och småpratade med Renato och grannfamiljen. Jag fick bl.a. smaka en speciell ost och en kaka från landet som Renatos mor gjort och haft med sig. Gott! När sedan resten av familjen kom tillbaka hade Ingrid tagit med en kakbit till mig från kyrkan också. De är så otroligt givmilda här. Ivondira ville även göra toastmackor åt mig innan vi skulle sova. Vi satt i huset och pratade ett bra tag innan det var dags för sängen. De hade tidigare erbjudit mig att sova i en av deras sängar. Men jag vill inte komma och ta någons säng utan ville hellre sova på madrass. Så Ivondira bäddade en madrass på golvet vid ytterdörren åt mig. Leo sov på soffan bredvid eftersom Renatos mamma sov i hans säng. Ivondira hade tidigare frågat om jag var rädd för råttor eftersom några kvällar innan ramlat ner råttor i deras säng. Det är lugnt sa jag. Jag sov bra, någon enstaka kackerlacka, lite myror och mygg var det enda jag såg/kände. Så inga råttor uppenbarade sig. Dock ganska varm natt.  /A   
 ]]></description><pubDate>Tue, 11 May 2010 03:02:15 +0200</pubDate><category>Salvador</category></item><item><title>Fest i Barra med amerikanen Chi</title><link>http://iloapp.bagun.org/blog/sofia?Home&amp;post=107</link><description><![CDATA[   2010-05-08 Lördag    Förmiddagen var lugn, internet m.m. Pratade bl.a. med grabbarna som var på svensexa för Björken på skype. Sedan såg jag och Sofia på film innan det var dags för avfärd till Barra där vi skulle hem till Chi som vi lärt känna på UFBA och som vi nämn tidigare.   Det var tänkt att vi skulle gå till en rockbar för att se ett band i vilket vi känner en kille. Bussresan tog nästan 1 timme och påvägen såg vi bl.a. en kvinna som just klev på bussen och blev "väskryckt". Förrövaren sprang snabbt in på en mörk tvärgata. Kvinnan stod där med bara busskortet kvar. När vi kom fram och klivit av messade vi Chi och sa att vi kommit fram. Vi fick adressen och rumsnumret. Utanför det höga huset stod två vakter som frågade vart vi skulle. De ringde upp och frågade om vi var väntade. Sedan blev vi visade till hissen. I korridoren utanför hans rum hördes amerikansk TV på hög volym. Vi knackade på och en brasilianska öppnade och välkomnade oss in. In i en lyxig och fin våning som Chi hyr. Platt-TV och annan västerländsk lyx i överflöd. Chi mötte oss och det märktes på honom att han redan druckit en del. Han frågade vad vi ville ha. Han blandade drinkar till oss med vodka som han hade i överflöd. Senare kom några andra av Chis vänner en annan amerikan med en brasilianska och senare vår gemensamma engelska vännina Shelly också från UFBA. Vodkadrinkarna yrde i luften och klockan sprang iväg. Så efter ett okänt antal drinkar och en riktigt trevlig kväll var det dags att åka hem utan att ha kommit iväg till rockbaren. Chi är verkligen entrevlig kille. Vi var båda ganska snurriga när vi fick tag i en taxi och vinkade av de övriga som skulle fortsätta kvällen på nått uteställe. Taxiresan hem blev ganska dyr och jag anser att vi blev blåsta. Men hem kom vi iaf och vi somnade nog båda utan bekymmer.  /A   
 ]]></description><pubDate>Tue, 11 May 2010 03:01:05 +0200</pubDate><category>Salvador</category></item><item><title>Födelsdag och en fantastisk överaskning!!!</title><link>http://iloapp.bagun.org/blog/sofia?Home&amp;post=106</link><description><![CDATA[   2010-05-07 Fredag    Dagen var lite speciell eftersom det var min födelsedag. Dagen innan hade Sofia sagt att "du blir väl inte besviken om det inte blir något stort firande?". Eftersom jag inte gillar några stora firanden så var det inga problem för mig. Så morgonen var ungefär som vanligt förutom att Sofia sjöng och gratulerade mig och fixade med frukosten och lät mig ta det lugnt. Vi hade sedan planerat att åka till familjen i kåkstaden för att fira lite där, så jag tog med pengar som vi skulle kunna köpa tårta för. Vi ringde Renato så att han skulle kunna hämta oss på busshållsplatsen när vi kom fram eftersom vi idag hade systemkameran med oss.   Han och Leo mötte oss på busshållsplatsen, båda kramade om mig och gratulerade. Vi gick sedan mot huset och jag sa till Sofia att fråga om vi kunde gå och köpa tårta innan. Renato sa att vi kunde fixa det sen när alla barnen kom från skolan. Vid huset kom Ingrid rusande emot mig och skrek "feliz aniversario" och kramade om mig. Även alla de andra kramade om mig och gratulerade. Renato sa sedan att vi senare skulle gå några gator bort där Ivondiras bror jobbar med att sälja frukt och glass. Detta eftersom han ville gratulera mig. Men först började jag med att hjälpa Ingrid med läxorna som för dagen bestod av matematik. Idag gick det lite sämre tycker jag, tror att hon var lite för okoncentrerad. Det lossnade lite mot slutet dock. När vi sedan var klara gick jag ut på gatan en stund och då frågade Renato om vi skulle gå till Ivondiras bror en sväng. Jag frågade om inte Sofia skulle följa men hon sa att hon skulle prata med Ivondira lite. Så jag, Renato, Ingrid och lilla Sofia gick iväg. Där möttes vi av Ivondiras glada bror som gratulerade. Vi åt varsin glass av honom som smakade underbart! I samma lokal fanns det även en massa arcadspel som några grabbar spelade på inkl. ett bilspel med ratt m.m. som Ingrid, Sofia och deras kusin Carla ville prova. Så vi spelade varsin omgång på bilspelet. Jag tror att de tyckte det var jätteskoj att prova spela. Sedan blev det varsin glass till innan vi gick mot huset igen.   När vi kom ut på Myrstacksgatan sprang Ingrid och Sofia i förväg. När jag och Renato sedan kom fram till huset var dörren in stängd vilket den nästan aldrig är. Jag frågade vart Sofia och de andra var. Jag tror dom är i huset sa Renato. Så jag öppnade försiktigt dörren och där inne var det mörkt. Men såfort jag öppnade dörren såg jag alla barn som började sjunga och klappa. Jag bara stod och häpnade. Det var ballonger överallt i fotbollslaget Bahias färger (rött, blått och vitt), eftersom det är mitt favoritlag. Sedan fick jag se den vackraste tårtan jag någonsin sett med Bahias logga på och ett ljus i form av en fotbollsspelare. Från husets inre delar vällde det ut folk som sjöng och klappade. Tillslut var hela det lilla huset fullt och det var människor överallt. Jag har nog aldrig blivit så förvånad. Där var alla gatans barn, de knarkförsäljande ungdomarna och övriga figurer samt de båda familjerna vi känner. På tårtan var det även tomtebloss och jag fick blåsa ut ljuset till folkets jubel. Detta ljus var lite speciellt eftersom det tändes av sig själv igen när jag blåst ut det så det krävdes säkert 5 ggr innan set var släckt. Sedan skulle jag skiva upp tårtbitar till alla därinne (det är tradition att den som fyller år gör detta). Jag skulle även välja vem som skulle ha den första biten. Den fick Ingrid som förövrigt valt att alla ballonger skulle gå i Bahias färger. Jag fick även en teckning av Ingrid och en plansch hon gjort i skolan. När jag portionerat ut tårta till alla fick jag själv äta och den smakade underbart. Det var verkligen en fantastisk överaskning som jag aldrig kommer att glömma. De visade inget tecken på detta innan så det var en total överaskning. Helt otroligt! Ivondira hade varit orolig eftersom de haft tårtan längst in i huset och var orolig att jag skulle gå in där och se den innan. Hon sa åt barnen att jag absolut inte fick gå in där. Ett speciellt stort tack vill jag rikta till min älskade Sofia som hjälpte till att fixa så att detta var möjligt. Vi åt alla tårta till vi storknade och ändå fanns det tårta kvar som Ivondira skulle ge sina syskon m.m. Sen lekte jag lite spökboll med barnen tills svetten lackade. En av ungdomarna vi känner som säljer droger lånade sedan vår kamera och sprang runt och tog en massa foton i hela området. Han tyckte det var jätteroligt. Han knäppte på allt och när han var klar hade han tagit över 400 kort. Jätteroliga kort att ha kvar eftersom det är på platser vi inte tagit kort på tidigare och en massa människor.  När klockan började närma sig 18.30 började det bli dags att hitta en 
taxi eftersom vi skulle transportera hem instrument som vi köpt genom 
Renato till Marcio. I taxin sa jag till Sofia att jag hoppas vi hinner 
hem och hyra film. Men då sa Sofia att Marcio hade ringt och bett om 
hjälpt med något borta där hans tjej jobbar. Men jag sa att vi kanske 
hinner se film när vi kommer hem. Så Sofia gick och hyrde film medans 
jag duschade. Sedan hoppade vi alla tre på bussen mot shoppingcentret 
LAPA där Marcios tjej jobbar. Han sa att vi skulle sedan ta en buss 
vidare när hon slutat eftersom jag skulle hjälpa dem med nån dator. Så 
vi hoppade på nästa buss efter ca 30 minuter när Sara slutat. Vi åkte i 
ca 10 minuter innan det var dags att hoppa av och jag började tycka det 
var lite konstigt. Jag blev sedan visad att vi var framme, jag tänkte 
"Här?". Sedan såg jag, det var ett enormt stort speciellt 
snabbmatsställe som de lurat mig till. Jag har ju en viss dragning till 
snabbmat. Grattis! Vi ska äta tilsammans här. Lurad igen. Så där åt vi 
och hade det trevligt i ett par timmar. Sedan gick vi ner till vattnet 
innan vi tog bussen hem igen. Behöver jag säga att jag somnade lätt med 
ett leende på läpparna och minnen för livet. 
 
/A 
 
      
 ]]></description><pubDate>Sat, 08 May 2010 20:55:04 +0200</pubDate><category>Salvador</category></item><item><title>En lugn torsdag</title><link>http://iloapp.bagun.org/blog/sofia?Home&amp;post=105</link><description><![CDATA[   2010-05-06 Torsdag    Idag har inget speciellt hänt, en ganska lugn och skön dag. Vi har strosat runt lite i området där vi bor, käkat lite på vårt stammishak där vi också dagligen köper bröd. Sedan hyrde vi två filmer som vi såg på kvällen.    
 ]]></description><pubDate>Sat, 08 May 2010 20:23:25 +0200</pubDate><category>Salvador</category></item><item><title> En dag i fängelset!</title><link>http://iloapp.bagun.org/blog/sofia?Home&amp;post=104</link><description><![CDATA[  2010-05-05 Onsdag    Imorse ringde våran väckarklocka 6.00 första gången. Men vi sov vidare i en 15 minuter innnan det var dags att börja rör på sig. Jag gjorde mig iordning först och sedan Anders. Marcio sov fortfarande och vi började äta lite frukost tillsammans. Marcio vaknade 20 minuter innan vi skulle gå. Han duchade och satt på sig kläder. Kring klockan 7 hörde vi Ramises ropa nere från gatan och vi gick ner. Det regnade och det var inte alls speciellt rolig att gå till busshållsplatsen. Idag skulle vi dessutom ta en annan buss vid en busshållsplats som ligger ca 10 minuter från där vi bor, och vi alla fyra blev lagom blöta innan vi kom fram till busshållsplatsen. Där väntade vi inte länge förens våran buss kom. Bussen var en speciell buss, en sån buss som endast kör de som jobbar på fängelset. Bussen var halvfull när vi hoppade på, sen väntade en ca 1 timmes färd. Jag satt med Anders och vi var relativt tysta på bussen, detta pga trötthet... Medans Ramises (som föresten är lite som min bror Peter) höll låda! När vi väl kom fram så gick samtliga i bussen och ställde sig i en kö för att få lämna av sina väskor/jackor mm. Vi väntade på chefen för fängelset utanför. Det dröjde en ca 20 minuter innan hon kom, detta ursäktade hon för och hon började berätta hur mycket hon hade och göra pga dagens festligheter.  Idag på fängeset hade dom firande och fest pga morsdag.  Vi följde med Marcio och han presenterade oss för olika personal och vi fick se olika salar. I dessa salar har killarna på fängelset olika kurser. Det finns allt från bagare, skiss och tecknings kurser, kurs i Information (denna kurs har Marcio) där får dom lära sig använda dator bla. Sen finns det kurser i en massa annat, så det verkar som dom har det rätt bra här. Vi fortsätte och gå och vi gick förbi husen, husen där pojkarna bor. Det fanns 6 hus inne på det här fängelset varav 5 var aktiva.  Jag och Anders gick en sväng med Julio (har kurser i skiss/teckning), han berättade att det nu satt 70 killar på fängelset (dom har haft över dubbla med 150 killar förut), killarna är i åldern 13-18 år så detta är ett ungdomsfängelse. Killarna som sitter här får staff mellan 3 månader till 3år beroende på vad dom har gjort. Julio berättade ochså att killarna som sitter här har begått staff så som stöld, rån, mord, alkoholrelaterande brott, misshandel mm.  Vi gick mot en stor scen och gick då förbi dessa hus som pojkarna bor i, vid varje grind stod det en massa killar och tittade nyfiket på oss och ropade några ord till Julio. Vid stora scenen fick vi även se att fängelset hade basketpla, fotboll, pool, gym och scenen där uppträdande och andra aktiviteter kan hållas. Julio började fixa iordning scenen. Vi spenaderade några timmar vid scenen, endel mammor och andra familjemedlemmar hade redan kommit och dom var och umgicks med sina söner.  Det som jag började tänka på var att när en person gör ett brott så är det inte bara han som skadas av det, utan det är offret och offrets familj, och även den här personens familj och vänner som skadas. Och man kan då sammanfattade det så att EN HEL JÄVLA HÖG MED MÄNNISKOR skadas av att EN PERSON begår detta brott. Men jag ska inte säja något eftersom jag inte vet hur denna persons liv är.  Jag tyckte det bara var jävligt sorgligt, speciellt när man såg 13-åriga killar... Dom är ju så små! 13 år....  Sen kom fångarna med sina familjer bort till scenen och det var några aktiviteter. När Julio stod på scenen och berättade om hur mycket man ska värdesätta sin familj, och att man ska visa hur mycket man älskar sin mamma och sin pappa så började många gråta av mammorna... Sen berättade Julio att han inte hade sin mamma i livet längre och han berättade att han för 3 år sedan hade umgåtts med sin mamma på morsdag och på kvällen hade han henne död i hans armar. Han berättade inte vad som hände men historien fick de flesta att tänka till och flera gick tårar som rann ner för kinderna. Jag tänkte på min mamma och på min mamma.  Julio sa att vi måste komma ihåg att visa våra känslor och att vi ska våga säja att vi älskar varandra. Jag stod där och lyssnade på Julio, fick upp en sån klar bild av er båda mamma och pappa! Och i mitt huvud sa jag till er båda, Jag älskar er och snart får vi kramas!  Sen blev det lunch, vi fick stå i kö otroligt lång tid. Maten var riktigt god och jag åt föör mycket! Personalen var inte snåla med att lägga på mat! Sen efter lucnhen var det lite flera aktiviteter. Marcio hade pratat med chefen för fängelset om att få film, vilket han fick. Så han, jag och Anders turades om att film och fota.  Killarna vela mer än gärna vara med på foto och pratade gärna med oss/mig.   Jag fick chansen att prata med en kille, vilket var otroligt intressant. Han berättade om hur hans liv var hemma där han bode, vad som hade hänt och hur det var på fängelet. Vad hans "hus" (där han bor i fängelset) har för regler, bråken mellan de olika husen, straff, relationen med personalen mm. Det var en hygglig kille, det lilla jag fick se av honom. Det kännes faktiskt som om den här killen och alla andra jag såg på fängset skulle kunna vara vilken kille som helst som jag ser dagligen hemma i Sao Caetano/ vid baguncaco el i G:a stan.  Innan det var dags att åka hem fick vi fika och då fikade vi tillsammans med Ramises. Sen gick vi mot bussen. När vi gick förbi det sista huset inne på fängelset så ropade dom "Whats your name", Ramises log och vi gick dit. Jag fick hälsa på alla 8 killar genom järngrinden. Dom blev förvånade när jag svarade på portugisiska och vi utböt några ord. Samtliga killar hade ärr/tatueringar och andra märken på armar/ben och ansikte. Vilket jag har sett på de flesta av killarna här idag.   Vi fick våra grejer vid grinden och hoppade på bussen lite över fem. Det var trafikstockning och det tog lång tid att komma hem, när det började bli mörkt somnade jag och när jag vaknade igen så satt vi fortfarande i trafikstockningen, men det var endast 4 hållplatser kvar nu. Klockan var nästan 19.00 och samtliga på bussen såg väldigt trötta ut. När vi äntligen hoppade av bussen så möttes vi av regn... phu!  Vi ställde oss vid en busshållsplats och åkte buss upp den sista biten till Sao Caetano. Väl hemma gick jag och Anders och hyrde film. Marcio gick hem och gjorde sig iordning för att möta upp den nya flickvännen i Lapa.   Sen under kvällen gick jag och tränade (vilket gick sådär pga att jag var trött och hade lite ont i magen..aj).  Jag och Anders såg på film på kvällen!   Caio!  
 ]]></description><pubDate>Thu, 06 May 2010 17:13:00 +0200</pubDate><category>Salvador</category></item><item><title>Ännu en dag i vår älskade kåkstad</title><link>http://iloapp.bagun.org/blog/sofia?Home&amp;post=103</link><description><![CDATA[   2010-05-04 Tisdag    Idag har det varit ännu en dag i kåkstaden. Vi hade först bestämt oss för att åka dit imorgon (onsdag) men då ska vi ju följa med Marcio till fängeslet han jobbar på kom vi på idag. Ska bli intressant.  Så vad har då dagen innehållit? Jo följande:  - Läxläsning med Ingrid  - Lek  - Regn  - Relax och prat på Myrstacksgatan  - Drakflygning  - Pratstund med grabbarna som säljer/använder droger  - Hundar som skojbråkar  - Kaffe utan socker  - Sofia hjälpt Anna med kärlekskontakter på nätet  /A  
 ]]></description><pubDate>Wed, 05 May 2010 02:22:18 +0200</pubDate><category>Salvador</category></item><item><title>En dag i kåkstaden!</title><link>http://iloapp.bagun.org/blog/sofia?Home&amp;post=102</link><description><![CDATA[   2010-05-03 Måndag   Idag vaknade jag rödprickig och trött efter att ha bråkat och fightas med våra myror, MEN lycklig eftersom förkylningen,febern och mitt halsont hade gått över:)   Jag och Anders hade redan igår bestämt att vi skulle åka till Uruguai idag och hälsa på familjen. För mig som varit hemma och sjuk var det ju precis en vecka sedan jag träffade dom. Så för mig så skulle det bli extra roligt!!!  Vi vaknade rätt sent imorse (kl.10.00), jag gick till brödaffären och köpte lite frukost. Sen kollade vi lite på internet/diskade och fixade oss iordning innan det var dags att ge sig ut på gatan. Jag stannade för att köpa lite vatten medans Anders gick till filmaffären och lämnade tillbaka de tre filmer som vi hade hyrt och sett under helgen.  Sen tog vi bussen Bomfim mot Uruguai, idag var det trefikstockning påvägen ner från Sao Caetano och vi blev nästan helt stillastående i 40 minuter, vilket inte var så himla roligt!  När vi äntligen kom fram så möttes vi av glada ansikten! Alla var hemma förutom Sofia som var i skolan. Grannfamiljen höll på att städa och tvätta.  Renato han gick iväg för att jobba och barnen började leka med oss. Anders satt sig nästan direkt med Ingrid och började göra läxorna. Jag fick lille Kau-Filippe i famnen nästan direkt när vi kom fram. Sen hade jag honom där i nästan 2 timmar när hans mamma Carina och mormor Anna städade och tvättade.  Sen när jag lade Kau-Filippe i sängen pga att han hade somnat, så kom Kau-Andersson och hoppade upp i min famn och satt och kramade om mig hur länge som helst... Andra barn kom och frågade honom varför han var som en liten bebis, han svarade inte, han brydde sig inte som han brukar göra.. Han bara kramade om mig! Kau-Andersson är min kärlek!  Sen under eftermiddagen gick vi till Baguncaco, träffade bla Elvis som hade lite aktiviteter för ett 20 tal barn. Men annars så är baguncaco väldigt stillsamt just nu.   Timmarna går verkligen otroligt fort i kåkstaden och snart så var kl 18.00 och dags att dra sig mot bussen. Idag gick Renato, Ivonira och Ingrid med oss ännu längre än vanligt, detta pga den vanliga trafikstockningen.  Vi vinkade av familjen vid Lago de Tanque där vi hoppade på en buss och kom hem snabbt! Vi gick förbi vårat "lunch-hak" och brödaffär och tog en liten burgare med apelsinjucie och sedan gick vi hemmåt.  Jag gick senare till gymmet och gjorde ett "litet" pass.  Nu på kvällen har det inte hänt så fasligt mycket. Förutom att jag har lite dåligt samvete gentemot min sambo eftersom jag håller på med photoshop alledes för mycket! Förlåt hunny!   Caio  Sofia   Bild på lille Kau-filippe och jag!    
 ]]></description><pubDate>Tue, 04 May 2010 04:44:17 +0200</pubDate><category>Salvador</category></item><item><title>Husintresse och photoshop!</title><link>http://iloapp.bagun.org/blog/sofia?Home&amp;post=101</link><description><![CDATA[   2010-05-01 Lördag och 2010-05-02    Nu går det verkligen otroligt for, vi är inne i månaden maj nu och i slutet av den här månaden åker vi hem. Jag längtar faktiskt lite (och då kanske ni som läser förstår att det är Sofia som skriver, eftersom gubben min VERKLIGEN INTE har liknanade tankar, iallafall inte vad han säjer) Jag har ju lovat pappa att räkna ner, så idag söndag 'är det 21 dagar kvar, vilket Pappa är väldigt lite! Det här inlägget kommer inte bli så himla roligt eftersom jag fortfarande är sjuk och våran helg har varit lugn pga detta. Vi skulle ju igentligen ha varit i ett naturreservat, och jag inser nu att det var bra att Anders tog beslutet att vi skulle vara hemma (jag sa nämligen att det var ok med mig och att jag allt skulle klara att vara ute och vandra...) Våran helg har varit otroligt lugnt och idag Söndag kryper det i hela min kropp och jag känner mig verkligen rastlös, jag har nämligen varit hemma och sjuk i nästan 5 dagar nu. Jag tror Anders är rastlös också, även fast han har varit ute på lite grejer under mina dagar i sängen.  Hur som helst, Under lördagen så hade vi sovmorgon och det som hände under eftermiddagen/kvällen som är värt att nämna är: * Vi var och beställde pizza till Anders och det tog nästan 50 minuter att få den. * Vi såg en otroligt bra film på kväll * Vi inser mer och mer att det finns ett hus på hemnet som är riktigt lockande.  Dessa tre saker är nämndvärda när det gäller lördagen.   Sen under söndagen, idag alltså, så vaknade jag först idag. Jag "tassade" upp och blev lycklig, ingen av pojkarna hade vaknat ännu. Det är verkligen skönt att få vakna först, koka kaffe och fixa iordning sin macka och sitta i lugn och ro och äta frukost och tänka. Mina tankar imorse flög iväg till Dalarna, och jag tänke på mina när och kära. Men mitt i frukosten ringde Marcios mobil och han svarade och sedan flög han upp. Det var nämligen hans nya flickvän, han hade fått en inbjudan hem till henne senare under eftermiddagen, vilket gjorde honom nervös. Anders vaknade också och han åt frukost. Jag började med disken och sedan fortsatte jag med tvätten (detta är nog pga av min rastlöshet). Anders och Marcio gick till affären och jag fortsatt med att fixa här hemma.  Jag lyckades även prata lite med mamma,pappa, svärmor Elise ang huset på hemnet, så nu är det 5 stycken från min familj som ska gå på husvisningen, TACKAR OCH BOCKAR, ska bli spännande och höra vad ni tycker sen!  Under eftermiddagen så har jag försökt att lära mig ett dataprogram som heter Photoshop, vilket inte har varit det lättaste. Men efter lite funderingar så har det fungerat. Jag har lärt mig mer och mer så jag lägger ut lite bilder på vad som jag har fixat med idag så får ni säja vad ni tycker.  '  Nu ikväll ska vi se på lite film och mysa. Imorgon ska vi försöka komma iväg till familjen i Uruguai, Jag har ju inte sett dom på länge så jag saknar barnen, Renato och de andra figurerna/orginalen i favelan.    Kramar och nyp i kinden!  ps. Måste också skriva att Anders är en kung i köket, fixade världens godaste mat idag söndag av nästan ingenting, han är verkligen en underbar man! Synd att alla inte har det lika bra som jag.     
 ]]></description><pubDate>Mon, 03 May 2010 02:13:25 +0200</pubDate><category>Salvador</category></item></channel>
</rss>
